Isabella Josefsson har nyligen gett ut Pelle Molins brev i bokform. Här berättar hon för eProvins läsare om det mödosamma arbetet att leta reda på de utspridda breven.

Jakten på de försvunna breven
Isabella Josefsson

Då texten äntligen var klar att lämnas till tryckeriet tänkte ingen av oss, varken Carl-Henrik eller jag, på att räkna breven. Så jag gör det nu.

Carl-Henrik Berg har under hösten 2010 och våren 2011 varit min nitiske korrekturläsare och medarbetare under slutfasen av arbetet med boken Pelle Molins brev. Frågan om antalet kända Pelle Molin-brev kändes naturligtvis väldigt viktig då jag började mitt registreringsarbete hösten 2008; jag ville spåra upp dem alla, helst hålla i originalen. Carl-Henrik hade i början på 1990-talet börjat inventera PM-brev, men inte haft möjlighet att slutföra arbetet. Då jag nu gick igenom hans förteckning och kontrollerade den mot de brev som nu, till exempel, fanns i Kungliga Biblioteket hade antalet utökats med nära ett dussin. Brev som lämnats in av anhöriga till Hugo Fahlén hade nu förts in i bibliotekskatalogen och var tillgängliga för granskning.

Men det motsatta förhållandet var betydligt vanligare. Brev som har funnits finns inte längre. Några stoppades ner i en Amerikakoffert och blev borta. Jag efterlyste brev i Tidningen Ångermanland. Det var en glad dag då en kvinna från Rossön ringde och berättade att hon kände till några brev som Pelle skrivit till Emanuel Westin. Men breven fanns inte där hon senast sett dem och ingen annanstans heller. Carl-Henrik har i ett efterord till boken utförligt beskrivit att brev också kan försvinna från en institution, Språk- och folkminnesarkivet i Uppsala. De breven hade för övrigt samme adressat, Emanuel Westin.

I början av mitt letande ägnade jag mycket tid åt att försöka lösa en mystisk historia om originalbrev som enligt en kvinna i Ådals-Lidens hembygdsförening för inte så länge sedan ska ha försvunnit från hembygdsgården i Näsåker. Journalisten och Pelle Molin-kännaren Lennart Hjelmstedt hade tidigare uppmärksammat mig på en gammal "kulturskandal" från 1965 om förkomna brev från samma hembygdsgård. Den händelsen är väl dokumenterad i ett par artiklar i Expressen. En vecka efter denna tidnings besök i Näsåker och intervjuer med de inblandade kom breven till rätta på ett oväntat sätt. Så vitt jag förstår är det senaste talet om bortkomna brev en skröna som saknar substans. Men fortfarande finns det de som tror på undanstuckna brev i något privat kassaskåp däruppe.

Varför dessa försvinnanden, detta smusslande? Pelle Molin var frispråkig i sina brev till kamrater och syskon. Per Nilsson-Tannér, som är den som före mig har publicerat flest Pelle Molin-brev, har censurerat. Hädelser och sexualia har han ibland uteslutit. Jag har inte haft något annat uppdrag än att samla ihop och skriva av de brev som finns kvar. Analyser får andra göra.

Men på tal om kärleken. "Som erotiker är han lidelsefull, ehuru med kallt hjärta och heta sinnen" skriver Maria Rieck-Müller, en annan utgivare av Pelle Molin-brev. Jag har inte kunnat låta bli att reflektera över att där i breven också skymtar en annan Pelle Molin än han som från Bodö skrev "att lika så visst som jag var turist- lika så visst var mitt hjärta ett turisthotell". Samme man viskade till Erik Modin: "Har du känt hvad det vill säga att binda ett par skridskor på en flicka, vet du hur det käns, då man ser en vacker strumpa på ett vackert ben under en modern klädning. Jag tiger med flera utläggningar, blodet rusar mig åt hufvud och så åt hjerta och derpå till stortån, blodcirkulationsmuskeln börjar hugga i med starka tag - och jag kastar pennan för fan i våld och springer till skridskobanan- - ." Det hade förvisso gått några år mellan de bägge breven.

Tillbaka till räkningen. 1966 konstaterade Per Nilsson-Tannér i sin skrift Brev, dagboksblad och varia i Sollefteå stadsbibliotek att det då fanns "(eller har funnits)" 133 brev, "dock några i avskrift". Hur många brev lyckades vi spåra upp? Jag får det till 175, inklusive fragment och avskrifter.

	Isabella Josefsson är född och uppväxt i en liten by utanför Borås. Hon har bott i Norrland i över trttio år, men har efter sin pensonering återvänt till barndomens Västergötland. Hon är styrelseladeamot i både Ludvig Nordström- och Pelle Molinsällskapet. Hon har tidigare arbetat som bibliotekskonsulent på Länsbiblioteket i Härnösand. Fler artiklar av och om Isabella Josefsson.