Isabella Josefsson har nyligen gett ut Pelle Molins brev i bokform. Här berättar hon för eProvins läsare om det mödosamma arbetet att leta reda på de utspridda breven.
Jakten på de försvunna breven
Isabella Josefsson
Isabella Josefsson
Då texten äntligen var klar att lämnas till tryckeriet tänkte ingen av oss, varken Carl-Henrik eller jag, på att räkna breven. Så jag gör det nu.
Carl-Henrik Berg har under hösten 2010 och våren 2011 varit min nitiske korrekturläsare och medarbetare under slutfasen av arbetet med boken Pelle Molins brev. Frågan om antalet kända Pelle Molin-brev kändes naturligtvis väldigt viktig då jag började mitt registreringsarbete hösten 2008; jag ville spåra upp dem alla, helst hålla i originalen. Carl-Henrik hade i början på 1990-talet börjat inventera PM-brev, men inte haft möjlighet att slutföra arbetet. Då jag nu gick igenom hans förteckning och kontrollerade den mot de brev som nu, till exempel, fanns i Kungliga Biblioteket hade antalet utökats med nära ett dussin. Brev som lämnats in av anhöriga till Hugo Fahlén hade nu förts in i bibliotekskatalogen och var tillgängliga för granskning.
Men det motsatta förhållandet var betydligt vanligare. Brev som har funnits finns inte längre. Några stoppades ner i en Amerikakoffert och blev borta. Jag efterlyste brev i Tidningen Ångermanland. Det var en glad dag då en kvinna från Rossön ringde och berättade att hon kände till några brev som Pelle skrivit till Emanuel Westin. Men breven fanns inte där hon senast sett dem och ingen annanstans heller. Carl-Henrik har i ett efterord till boken utförligt beskrivit att brev också kan försvinna från en institution, Språk- och folkminnesarkivet i Uppsala. De breven hade för övrigt samme adressat, Emanuel Westin.
I början av mitt letande ägnade jag mycket tid åt att försöka lösa en mystisk historia om originalbrev som enligt en kvinna i Ådals-Lidens hembygdsförening för inte så länge sedan ska ha försvunnit från hembygdsgården i Näsåker. Journalisten och Pelle Molin-kännaren Lennart Hjelmstedt hade tidigare uppmärksammat mig på en gammal "kulturskandal" från 1965 om förkomna brev från samma hembygdsgård. Den händelsen är väl dokumenterad i ett par artiklar i Expressen. En vecka efter denna tidnings besök i Näsåker och intervjuer med de inblandade kom breven till rätta på ett oväntat sätt. Så vitt jag förstår är det senaste talet om bortkomna brev en skröna som saknar substans. Men fortfarande finns det de som tror på undanstuckna brev i något privat kassaskåp däruppe.
Varför dessa försvinnanden, detta smusslande? Pelle Molin var frispråkig i sina brev till kamrater och syskon. Per Nilsson-Tannér, som är den som före mig har publicerat flest Pelle Molin-brev, har censurerat. Hädelser och sexualia har han ibland uteslutit. Jag har inte haft något annat uppdrag än att samla ihop och skriva av de brev som finns kvar. Analyser får andra göra.
Men på tal om kärleken. "Som erotiker är han lidelsefull, ehuru med kallt hjärta och heta sinnen" skriver Maria Rieck-Müller, en annan utgivare av Pelle Molin-brev. Jag har inte kunnat låta bli att reflektera över att där i breven också skymtar en annan Pelle Molin än han som från Bodö skrev "att lika så visst som jag var turist- lika så visst var mitt hjärta ett turisthotell". Samme man viskade till Erik Modin: "Har du känt hvad det vill säga att binda ett par skridskor på en flicka, vet du hur det käns, då man ser en vacker strumpa på ett vackert ben under en modern klädning. Jag tiger med flera utläggningar, blodet rusar mig åt hufvud och så åt hjerta och derpå till stortån, blodcirkulationsmuskeln börjar hugga i med starka tag - och jag kastar pennan för fan i våld och springer till skridskobanan- - ." Det hade förvisso gått några år mellan de bägge breven.
Tillbaka till räkningen. 1966 konstaterade Per Nilsson-Tannér i sin skrift Brev, dagboksblad och varia i Sollefteå stadsbibliotek att det då fanns "(eller har funnits)" 133 brev, "dock några i avskrift". Hur många brev lyckades vi spåra upp? Jag får det till 175, inklusive fragment och avskrifter.
|
Isabella Josefsson är född och uppväxt i en liten by utanför Borås. Hon har bott i Norrland i över trttio år, men har efter sin pensonering återvänt till barndomens Västergötland. Hon är styrelseladeamot i både Ludvig Nordström- och Pelle Molinsällskapet. Hon har tidigare arbetat som bibliotekskonsulent på Länsbiblioteket i Härnösand. |
Om en kulturresa till MurmanskKatarina Mazetti hyllar Provins genom en artikeln som hon aldrig fick iväg. Den handlar om en nordlig och mycket märkvärdig resa. Läs mer... |
Mobila anteckningar i konstutgåva
"En tesked ligger på bryggan Till att börja med" Det här är inledningsdikten i den exklusiva konstpoesiboken "Mobila Anteckningar".
Lubbe Nordström-priset till Mats Kempe
Författaren Mats Kempe, Stockholm, har av styrelsen för Ludvig Nordström-sällskapet utsetts till Ludvig Nordström-pristagare 2012.Crister Enander recenserar Mats Kempes senaste bok.
En journalist ser på Pelle Molin
Boken Ådalens poesi var en sensation i den litterära världen då den kom ut 1897. Fast hallänning har jag dragits in i Pelle Molins och Ådalens värld och kom att bli i inblandad i sammanställningen av Pelle Molins samlade skrifter på 60-talet.
Samtal mellan författarna och syskonen Anita och Kurt Salomonsson
Det har varit ett unikt författarbesök i Hjoggböle. Syskonen Anita och Kurt Salomonsson samtalade med varandra för första gången offentligt och dessutom på hemmaplan. De var inbjudna till lunch i Sjöns Bönhus/Författarbyns besökscenter tillsammans med ett 70-tal åhörare/matgäster.Leif Markstedt som tillhörde serveringspersonalen under kvällen passade samtidigt på att föra anteckningar från mötet.
Det måste bli ordning på torpet - historien om ett anrikt litteraturpris
Det är ett av Sveriges äldre litterära priser. Sexton år äldre än Piratenpriset och Augustpriset, närapå 20 år äldre än Katapultpriset och nästan trettio år äldre än Borås tidnings debutantpris. Ändå är det nästan omöjligt att få fram en förteckning över tidigare pristagare eller finna någon information om det som först kallades Arnold Rörlings fond.
Bilder från periferin
Dokumentären "Dansbanan i Täfteå" svarar upp till så gott som alla fördomar man kan ha om lantisar och blir därför nästan banal att analysera. Istället är det kanske mer intressant att fundera på varifrån schablonerna kommer, hur de reproduceras i film och TV och blir delar av ’verkligheten’.
Therése Söderlind årets vinnare av Norrlands litteraturpris
En kort presentation av Therése Söderlind och hennes roman "Norrlands svårmod".
Jakten på de försvunna breven
Isabella Josefsson har nyligen gett ut Pelle Molins brev i bokform. Här berättar hon för eProvins läsare om det mödosamma arbetet att leta reda på de utspridda breven.
”Vafan vill du din jävla norrlänningajävul?!”
Runt årsskiftet 2010/2011 försökte Tidningen Ångermanlands reporter Tomas Izaias Englund få den skånske fastighetskungen Thomas Olsgården att svara på återkommande kritik om undermåligt underhåll, klagande hyresgäster, hot om viten och konkurser. Han fick inga konkreta svar, däremot spelades samtalet in – enligt nedan:
FlickForsk! belönas med Bergmanstipendium
Mittuniversitetet har för första gången fått ett stipendium av stiftelsen Bergmangårdarna. Det är forskningsnätverket FlickForsk! som belönas. Nätverkets deltagare får en två veckor lång vistelse på Ingmar Bergmans Fårö för att arbeta vidare med forskningen om flickors historia, kultur, liv och villkor. FlickForsk! kommer att använda tiden till att redigera en ny antologi där ett kapitel i boken kommer att handla om flickorna i filmen och boken Fanny och Alexander. Det skriver Mittuniversitetet i ett pressmeddelande.
Stipendier till norrländska konstnärer
Sparbanken Norrland har haft sin årliga stipendieutdelning till konstnärer verksamma i eller med anknytning till Västerbotten och Västernorrland, skriver man i ett pressmeddelande.
Förste Birger Norman-pristagaren utsedd
2011 års Birger Norman-pris - det första som delas ut - tillfaller kulturarbetaren Martin Westerholm, skriver Birger Norman-sällskapet i ett pressmeddelande.
Västernorrlands litterära sällskap möttes i Härnösand
De litterära sällskapen i Västernorrland höll ett seminarium härom veckan på Sambiblioteket i Härnösand.
Serier och en egensinnig ryss i fokus på Littfest 2011
Littfest i Umeå är inte bara den största enskilda litterära händelsen i Norrland, utan har också utvecklats till ett betydande kulturfenomen på riksnivå. Årets upplaga dominerades av temat kring förhållandet mellan ord och bild. Det var framför allt serietecknarna som stod för de viktiga och intressanta bidragen.
Nikanor Teratologen: Sara Lidmans naturförståelse i Jernbanans slagskugga
Teratologen gör en kritisk granskning av Sara Lidmans naturbeskrivningar i Jernbanesviten.
Ida Linde: En roman om den omöjliga kärleken
Författaren Ida Linde läser om Sara Lidmans Bära Mistel.
Erik Jonsson: "Hvad i hafven gjort en af dessa minsta..."
Genom sin bok Miserere presenteras författaren Elf Norrbo. Denna skissamling från 1912 med undertiteln "Skri ur barnhelveten" hörde minsann inte till den samtida nöjesdiktningen, precis som Norrbo var en av sin tids mer patosdrivna skriftställare.
Erik Jonsson: Modernisten från Vittangi
Knappast någon svensk författare, nu som då, har skrivit så modigt som Elsa Forsgren. Forsgren föddes i Vittangi och bröt med sitt enda verk, Resa mellan ensamheter (1950), mark som inte kom att beträddes på nytt förrän åtminstone 20 år senare. eProvins publicerar nu en oavkortad essä om författaren som tidigare behandlats i Provins. Förutom ett vidare omfång bjuder denna essä ett rikare bildmaterial.
Sixten Fager är död
Den västerbottniske konstnären Sixten Fager har gått ur tiden. eProvins redaktör sörjer en blygsam man som lät sina dramatiska fjällmotiv tala i sitt ställe.
Johannes Nilsson: Peter Englund och den intellektuella utsugningen
En introduktion till Johannes Nilssons författarverksamhet är för många bland det mest fåniga man kan föreställa sig. Inom Sveriges underjordiska kulturfåror är hans position obestridbar. För den större massan tål dock att understrykas att Nilsson gjorde bejublad debut med Recension 2002. Recension är en humoristisk livsredogörelse, med inslag av våld, sex och droger. Anmärkningsvärt är att den såväl hänförde som skrämde de mest luttrade recensenterna, däribland Stig Larsson. Dräpande lakonismer och kompromisslöst tyckande är hans kännetecken - Nilssons alltså. Med detta i åtanke, samt vetskapen om att Nilsson har rötter i norra Lappland, ombads han ta avstamp från ett betydelsefull norrbottniskt författarskap och redogöra för sin egen syn på den norrländska identiten.
Peo Rask: Att har sin tid, tiden, tider
Verner Boström. Enstöring, outsider, autodidakt. Denne märklige diktare föddes 1896 utanför Lappträsk i Norrbotten. Under hela sitt liv blev han kvar i detta landskap medan han skrev och gav ut sin minimalistiska poesi. 1982 brann han inne i sin ödsligt belägna stuga. Kvar fanns dock en diger samling efterlämnade dikter. I en liten blänkare redogör här Peo Rask för den posthuma hanteringen av eftermälet, i hopp om att Boström inte ska falla i glömska igen.
Boel Schenlær: Så gott vi kan. Så länge vi får.
För någon månad sedan ombads Boel Schenlær - med hela sitt författarskap och sin mångåriga poesiredaktörsbakrund som fond - avlägga ett personligt hållet vittnesmål kring en valfri norrländsk poet. Valet föll lika snabbt som självklart på Margareta Renberg (1945-2005) från Luleå. Det färdiga resultatet är ett säreget, mastodontiskt och essäistiskt lyrikprojekt där Schenlær för en lyrisk dialog med den norrbottniska diktaren och konstnären. Man kan förstå det som en personlig presentation av ett mytomspunnet författarskap, en serie kommentarer eller en fristående fortsättning på Renbergs eget skrivande.
Erik Jonsson: Vem minns Leena Helka?
Under 2009 satte jag mina första spadtag i Bonniers Nya Lyrikserie. BNL var en bunt små, små böcker som utkom under 60-talet, i syfte att utforska Sveriges mer dimhöljda litteraturlandskap. Somligt var intressant, annat var direkt anskrämligt. Summerat är det kanske just bredden, den stora mängden mystiska upphovsmän och -kvinnor, som bjuder en att söka sig tillbaka till bokserien. En brokig blanding poeter gör sig påminda genom dessa häften: obskyra, oävna, otidsenliga röster. Bengt Hörberg och Hans Boij är exempel på två udda diktare, vars författarskap tagit sin början här. Att den udde poeten Lennart Marklund från Umeå fick inleda bokserien med sin dystra debut Elden och tystnaden talar samma tydliga språk. Det måste även fastslås att damerna i Bonniers Nya Lyrikserie är minst lika egenartade som herrarna... Det börjar med introduktionen till författaren och översättaren Ingegärd Martinell, och hennes lugnt oeftergivliga strävan till känslomässig klarhet. Och det fortsätter
Erik Jonsson: Nattavaraprästen Selfrid Ershammar och shintoismen
Jag har något restnoterat. Det rör sig inte om något brett författarskap eller ens ett särskilt märkligt människoöde. Bara en liten anmälan, om ännu en undanskuffad tunn bok innan 2009 flytit ur minne. Den finns i kuriosakabinetten som jag kallar hembibliotek och har hamnat överst i högen eftersom att den skrevs för precis 50 år sedan. Upphovsmannen var en kyrkans man från Nederluleå. Han reste österut med ett packe kristendom, men återvände till Norrland med motsvarande mängd japansk folktro.
Erik Jonsson: Ragga brudar som Stig Larsson
Foto: Ulla Montan Detta är en sann historia. Det hände på riktigt. Män kommer att förneka det. Kvinnor kommer att betvivla det. Men jag ger er sanningen här, naken, sårbar och störande verklig. Jag ber om er förlåtelse på förhand. Hata inte spelaren ... hata spelet. Så säljs Neil Strauss kioskvältare Spelet in. Enligt förlagets fabler är det en "både fascinerande och provocerande berättelse om raggningstekniker". Nu finns dessutom en uppföljare ($!), tvåbokspaketet Spelets regler, "ett måste för dig som vill veta mer om spelet och utveckla dina raggningstekniker". Pfff... Jag förstår inte att det finns losers som läser den smörjan. Som jag ser det finns redan en ultimat fältstudie i förförelseteknik och krogdynamik. Den skrevs för tidningen Kris av en ung Skelleftegrabb som just tagit sig i kast med Europas böljande klubbkultur. Det är exakt 30 år sedan nu, men Stig Larssons essä "Det belysta diskoteket" står sig ännu idag. Redogörelsen är genomgående briljant, men för att




