Den västerbottniske konstnären Sixten Fager har gått ur tiden. eProvins redaktör sörjer en blygsam man som lät sina dramatiska fjällmotiv tala i sitt ställe.
Sixten Fager är död
Erik Jonsson
Erik Jonsson
När fotografen Sune Jonsson gick ur tiden för ett halvår sedan uppmärksammades det såväl på hemmaplan som i utlandet. Hans betydelse för den norrländska kulturen, såväl bevarandet som utvecklandet av den, är obestridlig.
När en annan västerbottnisk artist avled för någon vecka sedan publicerade däremot inga minnesrunor på kultursidorna. Faktum är att oerhört lite skrivits om den nu avlidne konstnären Sixten Fager. Och det allra mesta finns faktiskt i Sune Jonssons bok med samma namn.
Sixten Fager föddes 1920, i Eksträsk, och förde under större delar av sitt liv en stillsam tillvaro. Trots att han länge var yrkesverksam konstnär, och alltså beroende av intressenter, rörde han sig ofta utanför de större städerna. Från Vindeln, via Vännäs, till Gumboda. Utställningarna var förhållandevis få, med tanke på att Fager erhållit såväl Statligt arbetstipendium, Kirunastipendiet samt finns representerad i flertalet museums samlingar. Därtill hade han ett nästan 50 år långt konstnärsliv.
Rörde på sig gjorde han emellertid. Långt in på livets höst vistades Sixten Fager i Breviken vid Överuman, där han hade sin fjällateljé. Ända sedan 1948, då han för första gången upplevde fjällvärlden, har den varit den stora inspirationskällan, en värld som han målade mer abstraherad och suggestiv med åren.
1967 tog Fager steget att på heltid ägna sig åt måleriet, och därefter har efterfrågan på hans konst varit stark och jämn. Man märker det på såväl bya- som nätauktioner. Det finns något återhållsamt dramatiskt i hans fjällmotivt som apellerar till konstkonässörens öga, oavsett om denne är av den infallsrika eller återhållsama sorten.
Jag hade själv det tvivelaktiga nöjet att sitta med på utförsäljningen av Fagers konstnärshem i Gumboda under 2009. Där auktionerades såväl målarmaterial som valda verk ut till en köplysten publik. Vad som framför allt efterfrågades var dock personliga tillhörigheter, med "proveniensen" Sixten Fager. Pipor, paletter och penslar gick iväg till svindlande priser.
Vad som också bekräftades var att den av förklarliga skäl frånvarande konstnären måste ha levt ett lyckligt liv, inte minst i lappmarken. Hundratals fiskespön och fjällatteraljer kamperade ihop med konstföremålen. Sameslöjd, keramiska hantverk, egna brännugnar, en ramverkstad, kängor, märkliga fordon och sällskapsspel i mängder. Jag fascinerades så av denna tilställning att jag rapporterade om den i lokaltidningen.
Kort därefter fick jag ett telefonsamtal, från Fager själv. Han tackade för texten som han tyckte hade tagit familjens parti, verkligen ondgjort sig över de korpaktiga tendenserna hos uppköparna och framför allt gjorde sig lustig över jakten på allsorts "proveniens". Jag vet inte om det var min egentliga avsikt med artikeln men jag var i a f glad över att, mitt i misären som det innebär att ens hela liv går under klubban, ha gjort en gammal man glad.
Sixten Fager bjöd mig att besöka honom i hans nya hem, "medan tid ännu finnes". Mest tycktes han dock intresserad av att prata om hur det såg ut i Vännäs idag (då han fått veta att det var där jag vuxit upp). Jag hann aldrig hälsa på Sixten, bara utväxla ett par brev. Dessa ledde mig vidare på det utsatta tankespåret, detta om att Sixten Fager aldrig sökte bekräftelse för sin konstnärliga verksamhet, åtminstonde inte på det typiska arroganta sättet. Däremot hade han en oerhörd yrkesstolthet. Han var konstnär - målare - på samma vis som någon annan är smed eller snickare.
Fagers tavlor är ljusgluggar ut mot fjällvärlden. Så fungerade de även i hans eget hem. Istället för väldiga panoramafönster hängde där två gånger tre meters oljemålningar. På söderväggen ett vintermotiv, och åt norr en somrig bergstopp. Det stormade på dem båda.
Sixten Fager hade en traditionell konstsyn. En tavla skulle fånga ett stycke geografi, själslig och rent faktisk. Revolutionerande var istället den ihärdighet med vilken han etsade in denna tanke, på säkert 5000 dukar.
Folklig var han i livet, och så kommer han förbli i minnet. Tavlorna kommer fortsätta dyka upp på auktioner och loppmarknader. De är otaliga, men alltid särpräglade och målade med såväl tanke som glädje.
"Himlen blir mer vinterlik och ljuset blir kallare. Du ser kanske ut genom fönstret en morgon. Över fjället ligger en gråvit fäll av rimfrost. Naturen förbereder sig för vintern. Ännu ett år har gått".
Vila i frid, Sixten!
|
Erik Jonsson är redaktör för eProvins. |
|
|
Porträttet av Sixten Fager, är liksom det avslutande citatet, hämtat ur en av konsnärens egna presentationsfoldrar. Oljemålningen heter "Ljusbrytning i högfäll" (1983) och återges här i enkelt, "återtryckt" skick. |
Om en kulturresa till MurmanskKatarina Mazetti hyllar Provins genom en artikeln som hon aldrig fick iväg. Den handlar om en nordlig och mycket märkvärdig resa. Läs mer... |
Mobila anteckningar i konstutgåva
"En tesked ligger på bryggan Till att börja med" Det här är inledningsdikten i den exklusiva konstpoesiboken "Mobila Anteckningar".
Lubbe Nordström-priset till Mats Kempe
Författaren Mats Kempe, Stockholm, har av styrelsen för Ludvig Nordström-sällskapet utsetts till Ludvig Nordström-pristagare 2012.Crister Enander recenserar Mats Kempes senaste bok.
En journalist ser på Pelle Molin
Boken Ådalens poesi var en sensation i den litterära världen då den kom ut 1897. Fast hallänning har jag dragits in i Pelle Molins och Ådalens värld och kom att bli i inblandad i sammanställningen av Pelle Molins samlade skrifter på 60-talet.
Samtal mellan författarna och syskonen Anita och Kurt Salomonsson
Det har varit ett unikt författarbesök i Hjoggböle. Syskonen Anita och Kurt Salomonsson samtalade med varandra för första gången offentligt och dessutom på hemmaplan. De var inbjudna till lunch i Sjöns Bönhus/Författarbyns besökscenter tillsammans med ett 70-tal åhörare/matgäster.Leif Markstedt som tillhörde serveringspersonalen under kvällen passade samtidigt på att föra anteckningar från mötet.
Det måste bli ordning på torpet - historien om ett anrikt litteraturpris
Det är ett av Sveriges äldre litterära priser. Sexton år äldre än Piratenpriset och Augustpriset, närapå 20 år äldre än Katapultpriset och nästan trettio år äldre än Borås tidnings debutantpris. Ändå är det nästan omöjligt att få fram en förteckning över tidigare pristagare eller finna någon information om det som först kallades Arnold Rörlings fond.
Bilder från periferin
Dokumentären "Dansbanan i Täfteå" svarar upp till så gott som alla fördomar man kan ha om lantisar och blir därför nästan banal att analysera. Istället är det kanske mer intressant att fundera på varifrån schablonerna kommer, hur de reproduceras i film och TV och blir delar av ’verkligheten’.
Therése Söderlind årets vinnare av Norrlands litteraturpris
En kort presentation av Therése Söderlind och hennes roman "Norrlands svårmod".
Jakten på de försvunna breven
Isabella Josefsson har nyligen gett ut Pelle Molins brev i bokform. Här berättar hon för eProvins läsare om det mödosamma arbetet att leta reda på de utspridda breven.
”Vafan vill du din jävla norrlänningajävul?!”
Runt årsskiftet 2010/2011 försökte Tidningen Ångermanlands reporter Tomas Izaias Englund få den skånske fastighetskungen Thomas Olsgården att svara på återkommande kritik om undermåligt underhåll, klagande hyresgäster, hot om viten och konkurser. Han fick inga konkreta svar, däremot spelades samtalet in – enligt nedan:
FlickForsk! belönas med Bergmanstipendium
Mittuniversitetet har för första gången fått ett stipendium av stiftelsen Bergmangårdarna. Det är forskningsnätverket FlickForsk! som belönas. Nätverkets deltagare får en två veckor lång vistelse på Ingmar Bergmans Fårö för att arbeta vidare med forskningen om flickors historia, kultur, liv och villkor. FlickForsk! kommer att använda tiden till att redigera en ny antologi där ett kapitel i boken kommer att handla om flickorna i filmen och boken Fanny och Alexander. Det skriver Mittuniversitetet i ett pressmeddelande.
Stipendier till norrländska konstnärer
Sparbanken Norrland har haft sin årliga stipendieutdelning till konstnärer verksamma i eller med anknytning till Västerbotten och Västernorrland, skriver man i ett pressmeddelande.
Förste Birger Norman-pristagaren utsedd
2011 års Birger Norman-pris - det första som delas ut - tillfaller kulturarbetaren Martin Westerholm, skriver Birger Norman-sällskapet i ett pressmeddelande.
Västernorrlands litterära sällskap möttes i Härnösand
De litterära sällskapen i Västernorrland höll ett seminarium härom veckan på Sambiblioteket i Härnösand.
Serier och en egensinnig ryss i fokus på Littfest 2011
Littfest i Umeå är inte bara den största enskilda litterära händelsen i Norrland, utan har också utvecklats till ett betydande kulturfenomen på riksnivå. Årets upplaga dominerades av temat kring förhållandet mellan ord och bild. Det var framför allt serietecknarna som stod för de viktiga och intressanta bidragen.
Nikanor Teratologen: Sara Lidmans naturförståelse i Jernbanans slagskugga
Teratologen gör en kritisk granskning av Sara Lidmans naturbeskrivningar i Jernbanesviten.
Ida Linde: En roman om den omöjliga kärleken
Författaren Ida Linde läser om Sara Lidmans Bära Mistel.
Erik Jonsson: "Hvad i hafven gjort en af dessa minsta..."
Genom sin bok Miserere presenteras författaren Elf Norrbo. Denna skissamling från 1912 med undertiteln "Skri ur barnhelveten" hörde minsann inte till den samtida nöjesdiktningen, precis som Norrbo var en av sin tids mer patosdrivna skriftställare.
Erik Jonsson: Modernisten från Vittangi
Knappast någon svensk författare, nu som då, har skrivit så modigt som Elsa Forsgren. Forsgren föddes i Vittangi och bröt med sitt enda verk, Resa mellan ensamheter (1950), mark som inte kom att beträddes på nytt förrän åtminstone 20 år senare. eProvins publicerar nu en oavkortad essä om författaren som tidigare behandlats i Provins. Förutom ett vidare omfång bjuder denna essä ett rikare bildmaterial.
Sixten Fager är död
Den västerbottniske konstnären Sixten Fager har gått ur tiden. eProvins redaktör sörjer en blygsam man som lät sina dramatiska fjällmotiv tala i sitt ställe.
Johannes Nilsson: Peter Englund och den intellektuella utsugningen
En introduktion till Johannes Nilssons författarverksamhet är för många bland det mest fåniga man kan föreställa sig. Inom Sveriges underjordiska kulturfåror är hans position obestridbar. För den större massan tål dock att understrykas att Nilsson gjorde bejublad debut med Recension 2002. Recension är en humoristisk livsredogörelse, med inslag av våld, sex och droger. Anmärkningsvärt är att den såväl hänförde som skrämde de mest luttrade recensenterna, däribland Stig Larsson. Dräpande lakonismer och kompromisslöst tyckande är hans kännetecken - Nilssons alltså. Med detta i åtanke, samt vetskapen om att Nilsson har rötter i norra Lappland, ombads han ta avstamp från ett betydelsefull norrbottniskt författarskap och redogöra för sin egen syn på den norrländska identiten.
Peo Rask: Att har sin tid, tiden, tider
Verner Boström. Enstöring, outsider, autodidakt. Denne märklige diktare föddes 1896 utanför Lappträsk i Norrbotten. Under hela sitt liv blev han kvar i detta landskap medan han skrev och gav ut sin minimalistiska poesi. 1982 brann han inne i sin ödsligt belägna stuga. Kvar fanns dock en diger samling efterlämnade dikter. I en liten blänkare redogör här Peo Rask för den posthuma hanteringen av eftermälet, i hopp om att Boström inte ska falla i glömska igen.
Boel Schenlær: Så gott vi kan. Så länge vi får.
För någon månad sedan ombads Boel Schenlær - med hela sitt författarskap och sin mångåriga poesiredaktörsbakrund som fond - avlägga ett personligt hållet vittnesmål kring en valfri norrländsk poet. Valet föll lika snabbt som självklart på Margareta Renberg (1945-2005) från Luleå. Det färdiga resultatet är ett säreget, mastodontiskt och essäistiskt lyrikprojekt där Schenlær för en lyrisk dialog med den norrbottniska diktaren och konstnären. Man kan förstå det som en personlig presentation av ett mytomspunnet författarskap, en serie kommentarer eller en fristående fortsättning på Renbergs eget skrivande.
Erik Jonsson: Vem minns Leena Helka?
Under 2009 satte jag mina första spadtag i Bonniers Nya Lyrikserie. BNL var en bunt små, små böcker som utkom under 60-talet, i syfte att utforska Sveriges mer dimhöljda litteraturlandskap. Somligt var intressant, annat var direkt anskrämligt. Summerat är det kanske just bredden, den stora mängden mystiska upphovsmän och -kvinnor, som bjuder en att söka sig tillbaka till bokserien. En brokig blanding poeter gör sig påminda genom dessa häften: obskyra, oävna, otidsenliga röster. Bengt Hörberg och Hans Boij är exempel på två udda diktare, vars författarskap tagit sin början här. Att den udde poeten Lennart Marklund från Umeå fick inleda bokserien med sin dystra debut Elden och tystnaden talar samma tydliga språk. Det måste även fastslås att damerna i Bonniers Nya Lyrikserie är minst lika egenartade som herrarna... Det börjar med introduktionen till författaren och översättaren Ingegärd Martinell, och hennes lugnt oeftergivliga strävan till känslomässig klarhet. Och det fortsätter
Erik Jonsson: Nattavaraprästen Selfrid Ershammar och shintoismen
Jag har något restnoterat. Det rör sig inte om något brett författarskap eller ens ett särskilt märkligt människoöde. Bara en liten anmälan, om ännu en undanskuffad tunn bok innan 2009 flytit ur minne. Den finns i kuriosakabinetten som jag kallar hembibliotek och har hamnat överst i högen eftersom att den skrevs för precis 50 år sedan. Upphovsmannen var en kyrkans man från Nederluleå. Han reste österut med ett packe kristendom, men återvände till Norrland med motsvarande mängd japansk folktro.
Erik Jonsson: Ragga brudar som Stig Larsson
Foto: Ulla Montan Detta är en sann historia. Det hände på riktigt. Män kommer att förneka det. Kvinnor kommer att betvivla det. Men jag ger er sanningen här, naken, sårbar och störande verklig. Jag ber om er förlåtelse på förhand. Hata inte spelaren ... hata spelet. Så säljs Neil Strauss kioskvältare Spelet in. Enligt förlagets fabler är det en "både fascinerande och provocerande berättelse om raggningstekniker". Nu finns dessutom en uppföljare ($!), tvåbokspaketet Spelets regler, "ett måste för dig som vill veta mer om spelet och utveckla dina raggningstekniker". Pfff... Jag förstår inte att det finns losers som läser den smörjan. Som jag ser det finns redan en ultimat fältstudie i förförelseteknik och krogdynamik. Den skrevs för tidningen Kris av en ung Skelleftegrabb som just tagit sig i kast med Europas böljande klubbkultur. Det är exakt 30 år sedan nu, men Stig Larssons essä "Det belysta diskoteket" står sig ännu idag. Redogörelsen är genomgående briljant, men för att





Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post.