2010-04-28 19:57 | 
| 
| 
Verner Boström. Enstöring, outsider, autodidakt. Denne märklige diktare föddes 1896 utanför Lappträsk i Norrbotten. Under hela sitt liv blev han kvar i detta landskap medan han skrev och gav ut sin minimalistiska poesi. 1982 brann han inne i sin ödsligt belägna stuga. Kvar fanns dock en diger samling efterlämnade dikter. I en liten blänkare redogör här Peo Rask för den posthuma hanteringen av eftermälet, i hopp om att Boström inte ska falla i glömska igen.
Att har sin tid, tiden, tider
Peo Rask
Peo Rask
Verner Boström (1896-1982) var - och är fortfarande - en av Norrbottens mest egensinniga poeter. Han levde största delen av sitt liv i barndomshemmet i Haukijärvi, mestadels ensam. Från sin punkt i tillvaron betraktade han världen utrifrån tiden som förflöt, vad som hände längs vägen och vad som sades på radion. Under åren 1965 till 1972 gav han ut 21 dikthäften.
År 2006 gav Black Island Books ut en samlingsvolym med Verner Boströms dikter. Ett hästjobb, skulle det visa sig.
I arbetet med boken lärde jag mig vikten av såväl korrekturläsning som högläsning. Vi var tre som läste: David Vikgren, Maria Öman och jag. Vi två senare hade ett nära samarbete med läsningen. Först läste vi var och en för sig, sedan tillsammans. Det fanns flera anledningar till det, men den viktigaste var att Verner Boström frekvent använde ett ord i olika former - tid, tiden, tider ...
Att se skillnad efter tio, femton minuters korrläsning gjorde sig inte. Därav högläsning. Så satt vi, Maria och jag, i mitt kök och läste: en högt från författarens dikthäften, den andre lyssnande med koll på den för samlingen satta texten:
tider ... tiden ... tid ... tider ... tid ...
Det var här - med salig Verner Boström - jag upptäckte att det tar tid att skriva poesi. Det räcker inte att man måste skriva, man måste också lyssna. Läsa högt för sig själv, lägga undan papperen, läsa igen, omformulera, bestämma sig. Lyssna igen.
Som både författare och förläggare möter jag många som hastar för att komma i tryck. Det är inget svårt, jämfört med Verner Boströms dagar. Skolade i att datorn, mobilen och annat har sina genvägar, tror de också att poesin har det. Men för att skriva bra poesi måste man ge sig tid - och helst: tider ... tiden ... tid ... tider ... tid ...
Peo Rask
LYSTER I TIDEN
Tid klockan lyster i tid
I tider vorden med tiden
Lyster i tider och i tiden
I tid åren och tiden är tid
Tider lyser i tider och tid
Tid när och fjärran är tider
I tider och tiden ärer tid
I tider med solen lys tid
I tid och tiden plägar lys
Tider när och fjärran tider
Lyster i tid och solen tid
I tid med tiden lyser tid
I tid och tiden lyser tider
I tider och hamnar lys tid
Tid och tider lys med tiden
- Verner Boström
|
Peo Rask, född 1958 i Karlstad, bosatt i Luleå är författare, men även förläggare och tidskriftsredaktör. Se bl a förlaget Black Island Books respektive tidskrften Komma. |
|
Illustratören Pär Boström, född 1982, är en öppet Roj Friberg- och Sture Meijer-inspirerad bildkonstnär från Skellefteå. Arbetar i såväl olja och tusch som digitalt. Boström är även etablerad som musiker med två av Dark Ambient-genrens två största akter: Kammarheit och Cities Last Broadcast.
|
 Om en kulturresa till MurmanskKatarina Mazetti hyllar Provins genom en artikeln som hon aldrig fick iväg. Den handlar om en nordlig och mycket märkvärdig resa. Läs mer... |
Mobila anteckningar i konstutgåva
"En tesked ligger på bryggan Till att börja med" Det här är inledningsdikten i den exklusiva konstpoesiboken "Mobila Anteckningar".
Lubbe Nordström-priset till Mats Kempe
Författaren Mats Kempe, Stockholm, har av styrelsen för Ludvig Nordström-sällskapet utsetts till Ludvig Nordström-pristagare 2012.Crister Enander recenserar Mats Kempes senaste bok.
En journalist ser på Pelle Molin
Boken Ådalens poesi var en sensation i den litterära världen då den kom ut 1897. Fast hallänning har jag dragits in i Pelle Molins och Ådalens värld och kom att bli i inblandad i sammanställningen av Pelle Molins samlade skrifter på 60-talet.
Samtal mellan författarna och syskonen Anita och Kurt Salomonsson
Det har varit ett unikt författarbesök i Hjoggböle. Syskonen Anita och Kurt Salomonsson samtalade med varandra för första gången offentligt och dessutom på hemmaplan. De var inbjudna till lunch i Sjöns Bönhus/Författarbyns besökscenter tillsammans med ett 70-tal åhörare/matgäster.Leif Markstedt som tillhörde serveringspersonalen under kvällen passade samtidigt på att föra anteckningar från mötet.
Det måste bli ordning på torpet - historien om ett anrikt litteraturpris
Det är ett av Sveriges äldre litterära priser. Sexton år äldre än Piratenpriset och Augustpriset, närapå 20 år äldre än Katapultpriset och nästan trettio år äldre än Borås tidnings debutantpris. Ändå är det nästan omöjligt att få fram en förteckning över tidigare pristagare eller finna någon information om det som först kallades Arnold Rörlings fond.
Bilder från periferin
Dokumentären "Dansbanan i Täfteå" svarar upp till så gott som alla fördomar man kan ha om lantisar och blir därför nästan banal att analysera. Istället är det kanske mer intressant att fundera på varifrån schablonerna kommer, hur de reproduceras i film och TV och blir delar av ’verkligheten’.
Therése Söderlind årets vinnare av Norrlands litteraturpris
En kort presentation av Therése Söderlind och hennes roman "Norrlands svårmod".
Jakten på de försvunna breven
Isabella Josefsson har nyligen gett ut Pelle Molins brev i bokform. Här berättar hon för eProvins läsare om det mödosamma arbetet att leta reda på de utspridda breven.
”Vafan vill du din jävla norrlänningajävul?!”
Runt årsskiftet 2010/2011 försökte Tidningen Ångermanlands reporter Tomas Izaias Englund få den skånske fastighetskungen Thomas Olsgården att svara på återkommande kritik om undermåligt underhåll, klagande hyresgäster, hot om viten och konkurser. Han fick inga konkreta svar, däremot spelades samtalet in – enligt nedan:
FlickForsk! belönas med Bergmanstipendium
Mittuniversitetet har för första gången fått ett stipendium av stiftelsen Bergmangårdarna. Det är forskningsnätverket FlickForsk! som belönas. Nätverkets deltagare får en två veckor lång vistelse på Ingmar Bergmans Fårö för att arbeta vidare med forskningen om flickors historia, kultur, liv och villkor. FlickForsk! kommer att använda tiden till att redigera en ny antologi där ett kapitel i boken kommer att handla om flickorna i filmen och boken Fanny och Alexander. Det skriver Mittuniversitetet i ett pressmeddelande.
Stipendier till norrländska konstnärer
Sparbanken Norrland har haft sin årliga stipendieutdelning till konstnärer verksamma i eller med anknytning till Västerbotten och Västernorrland, skriver man i ett pressmeddelande.
Förste Birger Norman-pristagaren utsedd
2011 års Birger Norman-pris - det första som delas ut - tillfaller kulturarbetaren Martin Westerholm, skriver Birger Norman-sällskapet i ett pressmeddelande.
Västernorrlands litterära sällskap möttes i Härnösand
De litterära sällskapen i Västernorrland höll ett seminarium härom veckan på Sambiblioteket i Härnösand.
Serier och en egensinnig ryss i fokus på Littfest 2011
Littfest i Umeå är inte bara den största enskilda litterära händelsen i Norrland, utan har också utvecklats till ett betydande kulturfenomen på riksnivå. Årets upplaga dominerades av temat kring förhållandet mellan ord och bild. Det var framför allt serietecknarna som stod för de viktiga och intressanta bidragen.
Nikanor Teratologen: Sara Lidmans naturförståelse i Jernbanans slagskugga
Teratologen gör en kritisk granskning av Sara Lidmans naturbeskrivningar i Jernbanesviten.
Ida Linde: En roman om den omöjliga kärleken
Författaren Ida Linde läser om Sara Lidmans Bära Mistel.
Erik Jonsson: "Hvad i hafven gjort en af dessa minsta..."
Genom sin bok Miserere presenteras författaren Elf Norrbo. Denna skissamling från 1912 med undertiteln "Skri ur barnhelveten" hörde minsann inte till den samtida nöjesdiktningen, precis som Norrbo var en av sin tids mer patosdrivna skriftställare.
Erik Jonsson: Modernisten från Vittangi
Knappast någon svensk författare, nu som då, har skrivit så modigt som Elsa Forsgren. Forsgren föddes i Vittangi och bröt med sitt enda verk, Resa mellan ensamheter (1950), mark som inte kom att beträddes på nytt förrän åtminstone 20 år senare. eProvins publicerar nu en oavkortad essä om författaren som tidigare behandlats i Provins. Förutom ett vidare omfång bjuder denna essä ett rikare bildmaterial.
Sixten Fager är död
Den västerbottniske konstnären Sixten Fager har gått ur tiden. eProvins redaktör sörjer en blygsam man som lät sina dramatiska fjällmotiv tala i sitt ställe.
Johannes Nilsson: Peter Englund och den intellektuella utsugningen
En introduktion till Johannes Nilssons författarverksamhet är för många bland det mest fåniga man kan föreställa sig. Inom Sveriges underjordiska kulturfåror är hans position obestridbar. För den större massan tål dock att understrykas att Nilsson gjorde bejublad debut med Recension 2002. Recension är en humoristisk livsredogörelse, med inslag av våld, sex och droger. Anmärkningsvärt är att den såväl hänförde som skrämde de mest luttrade recensenterna, däribland Stig Larsson. Dräpande lakonismer och kompromisslöst tyckande är hans kännetecken - Nilssons alltså. Med detta i åtanke, samt vetskapen om att Nilsson har rötter i norra Lappland, ombads han ta avstamp från ett betydelsefull norrbottniskt författarskap och redogöra för sin egen syn på den norrländska identiten.
Peo Rask: Att har sin tid, tiden, tider
Verner Boström. Enstöring, outsider, autodidakt. Denne märklige diktare föddes 1896 utanför Lappträsk i Norrbotten. Under hela sitt liv blev han kvar i detta landskap medan han skrev och gav ut sin minimalistiska poesi. 1982 brann han inne i sin ödsligt belägna stuga. Kvar fanns dock en diger samling efterlämnade dikter. I en liten blänkare redogör här Peo Rask för den posthuma hanteringen av eftermälet, i hopp om att Boström inte ska falla i glömska igen.
Boel Schenlær: Så gott vi kan. Så länge vi får.
För någon månad sedan ombads Boel Schenlær - med hela sitt författarskap och sin mångåriga poesiredaktörsbakrund som fond - avlägga ett personligt hållet vittnesmål kring en valfri norrländsk poet. Valet föll lika snabbt som självklart på Margareta Renberg (1945-2005) från Luleå. Det färdiga resultatet är ett säreget, mastodontiskt och essäistiskt lyrikprojekt där Schenlær för en lyrisk dialog med den norrbottniska diktaren och konstnären. Man kan förstå det som en personlig presentation av ett mytomspunnet författarskap, en serie kommentarer eller en fristående fortsättning på Renbergs eget skrivande.
Erik Jonsson: Vem minns Leena Helka?
Under 2009 satte jag mina första spadtag i Bonniers Nya Lyrikserie. BNL var en bunt små, små böcker som utkom under 60-talet, i syfte att utforska Sveriges mer dimhöljda litteraturlandskap. Somligt var intressant, annat var direkt anskrämligt. Summerat är det kanske just bredden, den stora mängden mystiska upphovsmän och -kvinnor, som bjuder en att söka sig tillbaka till bokserien. En brokig blanding poeter gör sig påminda genom dessa häften: obskyra, oävna, otidsenliga röster. Bengt Hörberg och Hans Boij är exempel på två udda diktare, vars författarskap tagit sin början här. Att den udde poeten Lennart Marklund från Umeå fick inleda bokserien med sin dystra debut Elden och tystnaden talar samma tydliga språk. Det måste även fastslås att damerna i Bonniers Nya Lyrikserie är minst lika egenartade som herrarna... Det börjar med introduktionen till författaren och översättaren Ingegärd Martinell, och hennes lugnt oeftergivliga strävan till känslomässig klarhet. Och det fortsätter
Erik Jonsson: Nattavaraprästen Selfrid Ershammar och shintoismen
Jag har något restnoterat. Det rör sig inte om något brett författarskap eller ens ett särskilt märkligt människoöde. Bara en liten anmälan, om ännu en undanskuffad tunn bok innan 2009 flytit ur minne. Den finns i kuriosakabinetten som jag kallar hembibliotek och har hamnat överst i högen eftersom att den skrevs för precis 50 år sedan. Upphovsmannen var en kyrkans man från Nederluleå. Han reste österut med ett packe kristendom, men återvände till Norrland med motsvarande mängd japansk folktro.
Erik Jonsson: Ragga brudar som Stig Larsson
Foto: Ulla Montan Detta är en sann historia. Det hände på riktigt. Män kommer att förneka det. Kvinnor kommer att betvivla det. Men jag ger er sanningen här, naken, sårbar och störande verklig. Jag ber om er förlåtelse på förhand. Hata inte spelaren ... hata spelet. Så säljs Neil Strauss kioskvältare Spelet in. Enligt förlagets fabler är det en "både fascinerande och provocerande berättelse om raggningstekniker". Nu finns dessutom en uppföljare ($!), tvåbokspaketet Spelets regler, "ett måste för dig som vill veta mer om spelet och utveckla dina raggningstekniker". Pfff... Jag förstår inte att det finns losers som läser den smörjan. Som jag ser det finns redan en ultimat fältstudie i förförelseteknik och krogdynamik. Den skrevs för tidningen Kris av en ung Skelleftegrabb som just tagit sig i kast med Europas böljande klubbkultur. Det är exakt 30 år sedan nu, men Stig Larssons essä "Det belysta diskoteket" står sig ännu idag. Redogörelsen är genomgående briljant, men för att
