En introduktion till Johannes Nilssons författarverksamhet är för många bland det mest fåniga man kan föreställa sig. Inom Sveriges underjordiska kulturfåror är hans position obestridbar. För den större massan tål dock att understrykas att Nilsson gjorde bejublad debut med Recension 2002.

Recension är en humoristisk livsredogörelse, med inslag av våld, sex och droger. Anmärkningsvärt är att den såväl hänförde som skrämde de mest luttrade recensenterna, däribland Stig Larsson. Dräpande lakonismer och kompromisslöst tyckande är hans kännetecken - Nilssons alltså. Med detta i åtanke, samt vetskapen om att Nilsson har rötter i norra Lappland, ombads han ta avstamp från ett betydelsefull norrbottniskt författarskap och redogöra för sin egen syn på den norrländska identiten.

Peter Englund och den intellektuella utsugningen
Johannes Nilsson

Den norrländske författaren tänker sig nog de flesta som en skäggig enstöring eller en ilsken rödkärring, som bor kvar i Norrland - en författare räds ju inte den stora ensamheten - och skriver om Norrland på norrländska: kärva skildringar av fattigdom och elände, Torgny Lindgren och Sara Lidman. Bysnillet/byfånen, en exotisk kuriositet.

En annan sort är dock minst lika typisk för den norrländske författaren: emigranten, klassresenären, som tidigt lämnar hembygdens andenöd och slår sig fram på fjollträsks parnass. Hit kan bland annat Stig Larsson (fjollträsks dryga dekadens inkarnerad) och Eyvind Johnsson (börjar skriva om greker, medeltid och annat bög så fort han slått igenom, invald i akademin, nobelpris, vilken fröken man kan vara då!) räknas, och typiskt för dessa är att den norrländska identiteten med lätt hand begravs under ett tjockt lager metropolitisk kultur. Den nedflyttade norrlänningen är nämligen en god kameleont, vars särpräglade dialekt raskt tonas ut tills allt som återstår är ett spännande stråk vemod i satsmelodin. (att jämföra med exempelvis den uppflyttade skåningen, som efter tio års klubbhäng ännu är fast i sina diftonger och skorrade r, som en inavlad greve)

Peter Englund är nog det bästa exemplet som kan tänkas på den norrländske emigrantförfattaren, klassresenären. Från det fattiga torpets gråa palt till nobelmiddagar med konungen själf! Det norrländska dragen (alkoholism, kommunism, myndighets- och kvinnlighetsförakt med mera) framträder knappt alls i hans person, med möjligt undantag för en viss sävlighet i tilltalet, och i hans verk är Norrland fullständigt frånvarande, då han främst skriver om den storpolitiska historia det norrländska bakvattnet aldrig riktigt upplevt.

Ändå finns där ett omisskännligt norrländskt drag, som framträder blott för det tränade ögat. Jag talar här naturligtvis om fliten, det idoga arbetet, det gedigna hantverket, en omisskännlig produkt av en torftig och glädjelös uppväxt där arbetsmoralen var den enda moralen, och de enda nöjen som tillhandahölls var scooter, sprit och slagsmål. I en sådan glädjelös och enfaldig tillvaro har den högpannade blott att roa sig själv, och själv roas bäst genom grundlig förkovran - nörd blir ju blott den som inga vänner har. (Av samma skäl är bristen på djup och kvalitet utmärkande för den infödde Stockholmaren, som denne framträder i exempelvis DN På Stan och Nöjesguiden, fjärilslikt fladdrande fram mellan färgglada flora, en lövtunn och tillfällig elegans, död inom dygnet.)
Emigranten kulturella anonymitet innebär förstås att denne trängs ut ur det allmänna medvetandets kategori för "Norrländska författare", där bysnillet/byfånen tronar i ensamt majestät. Ändå är emigranten på många sätt mer utmärkande för norrländska förhållanden i stort än särfallet bysnillet/byfånen. Här tänker jag självfallet på det bredare fenomenet "intellektuell landsflykt", som drabbat Norrland hårt. Denna intellektuella landsflykt är en nedåtgående spiral: de intellektuella kroknar på det andliga armodet och flyttar, vilket utarmar andemånen ännu mer, vilket driver ännu fler tänkare på flykt och så vidare, tills scooterkulturen är allt som återstår. Jag är själv en produkt av denna process: efter att läst ut det lokala biblioteket lämnade min far och min farbror Jokkmokk på slutet av 70 - talet, och under sommarens semesterveckor lärde Jokkmokk mig allt om hur trist livet kan vara.

En liknande process kan iakttas på global nivå, i den intellektuella medelklassens stadiga flykt från till U-land till västland, med snarlikt resultat. "Brain - drain" brukar det kallas på utländska - "intellektuell utsugning" är mitt översättningsförslag. Parallellt med denna intellektuella utsugning pågår förstås en utsugning av mer konkret slag: utsugningen av råvaror, den så kallade "frihandeln". Även där liknar norrländska förhållanden de globala processerna i stort: Norrland, rikast i landet på råvaror - malmen, skogen, vattenkraft! Men på något märkligt sätt försvinner allt detta i statistiken, där Norrland med ens är fattigdomens bidragskrävande näste, medan vinsten staplas på hög nere i Stockholm, som tidvis avstår en och annan allmosa.

Denna råvarustöld är en förutsättning för den intellektuella utsugningen, andlig armod har sin grund i faktiskt armod, i fattigdom, den stora stölden. En orättvisa som blott kan åtgärdas med kollektiv kraft - där har Marx ännu rätt. Men migrationen är ett individuellt projekt, migranten räddar sig själv. Olyckskamraterna som blev kvar hemmavid betraktas kanhända med beklagan, kanhända med förakt. Men kvar förblir de, i andenöd och fattigdom. Medan Englunds pojk äter middag med kungen.

	Johannes Nilsson, född 1976, är författare. Han driver bloggen Minimalismen och har tidigare gett ut fansinet Shipperke. Recension utkom 2002 på Lystring förlag och följs under 2010 upp med romanen Hövding. I Provins nummer 1 2006 medverkade Nilsson med novellen "Om att dra sig tillbaka för att skriva bok i Norrland". Fler artiklar av och om Johannes Nilsson.
	Illustrationen har Frida Allberg, född 1982, gjort. Hon är bosatt i Umeå, och verksam som illustratör. Driver även Väx upp!, företaget som gör det möjligt att månadsvis prenumerara på rättvisemärkta, ekologiska och unika barn-T-shirts - en slags konfektionens svar på rustikt hemlagad mat.