Texten om Sandvikens Husmodersförening är ett utdrag ur en bok om kvinnornas liv i bruksorten Sandviken som just nu skrivs utav författarna Anna Jörgensdotter, Carolina Thorell och Helene Rådberg.

Boken kommer att ges ut i samband med Sandviks 150-årsjubileum våren/sommaren 2012.

---

Må vi försöka möta vardagslivets svårigheter med glatt mod och förtröstan. Må vi ej förtröttas.
Anna Jörgensdotter

Mötet inleddes och avslutades med unison sång.

Kommen från städerna, kommen från landet
Där stugorna stå under furornas sus
Oss binder samman det enande bandet:
tanken på hemmet, dess värme och ljus
Vi bära minnena, vi bära sången
sången om hembygd där spinnrocken går
Minnen från tid som är flydd och förgången
Drömmen om framtiden, också är vår!

Lisa Winblad har en vacker sångröst. Melodin för tankarna till en kampsång, men tonen är vemodig. Hon berättar att Husmoderssången inledde varje möte, men avslutades ofta med någon annan visa, till exempel "Ej med stora later" eller "Glad såsom fågeln". Lisa Winblad blev medlem på 40-talet. 

Harriéte Persson är nuvarande ordförande, hon visar programblad och bilder. Där är husmodersdräkten. Svartvita bilder men hättorna var gammelrosa. Lik Kvinnogillets dräkt, lik en folkdräkt. Förklä, spetssjal, långkjol. Den bars vid mötena och kvinnorna sydde den själva. Det var viktigt att vara snygg och proper, säger Harriéte i en intervju i Gästrikemagasinet från 2004 som hon också visar när vi träffas. Och sången var viktig, berättar hon. Ja rent av hade föreningen en egen kör! Men så inte längre. Och inte sjunger man Husmoderssången. Föreningen är idag frikopplad från riks. Medlemsantalet är relativt högt men så är också medelåldern. Kom och ha trevligt tillsammans med oss! står det på en folder. Harriéte betonar att de nu mer ses för just detta ändamål. Verksamheten är väldigt social, säger hon, och det är viktigt att det är opolitiskt.

De reser, smakar exotiska frukter, bjuder in föreläsare ibland. Något som är kvar är att konsumentombudet kommer och informerar om olika varor, men cirkelverksamheten har upphört, och man är inte så noga med mötesförhandlingarna, det blir för omständligt. Som Harriéte säger: Vi klubbar igenom alltihop, det går fort. Det är ingen som säger något. I Gästrikemagasinet finns också en intervju med en mångårig medlem som beskriver föreningen som ett andningshål. "Husmodersföreningen blev lite som ett nöje för oss som var hemmafruar". Det är något Harriéte bekräftar: Det var guld värt för kvinnorna att komma ifrån. Och festerna på Stadshotellet var uppskattade. Rubriken till intervjun med föreningens ordförande lyder "Föreningen skulle stärka kvinnans roll". Kvinnorna som gick med fick lära sig sköta hus och hem, hur man sydde och tog tillvara mat. Tanken var att det sociala umgänget skulle stärka kvinnornas roll i samhället. I 1975 års bordsvisa, vid länsombudsmötet i Sandviken, beskrivs husmodersföreningen som en "enig, utåtriktad, samhällsvänlig grupp".

Hemsysterverksamheten och husmoderssemestrarna var husmodersföreningens hjärtebarn, det förstnämnda en hjälp för äldre och utsatta, det sistnämnda innebar att slitna mammor fick en möjlighet att komma ifrån, bli ompysslade och vila upp sig. Klädförmedlingen var populär, berättar Lisa Winblad, den drog in mycket pengar till föreningen. De hade representanter i Rädda barnen. De hade hand om uthyrning av vävstolar. 

Hur man definierar en husmor idag kan varken hon eller Harriéte Persson svara på. Vi pratar aldrig om det, säger Harriéte.

Kunde man komma till föreningen och gnälla på sin man då?

Harriéte missuppfattar frågan.

Nej, inget påtagligt gnäll, man brydde sig inte om gubbarna alls på mötena.

Sen fick männen fick hjälpa till ganska mycket, skjutsa och hämta, och frakta fika. 

Men ingen vill baka längre, folk köper färdigt... Men man får köpa färdigt! Och när vi har julmarknad, då köper vi gröt förstår du... i korvar!

Hon skrattar. 

De har funderingar på att byta namn för att locka yngre medlemmar. 

Nä jag är ingen husmor, säger många när jag frågar om de vill gå med, berättar Harriéte. Samtidigt är det ju ett namn som har en lång tradition. Aktiva kvinnor, är det många som heter istället, säger hon, det märks att hon inte är så förtjust i det namnet.

 

Vår är ju plikten och modet att sträva
Med dagarnas tunga för hem och för härd
I stad och på landsbygden, var vi än leva
Är hemmet vår gärning och där är vår värld
Där har vi vandrat de tusende stegen
Glömt att ett yrke vi hade, vi ock!
Glömt att en ensam och svag och förtegen
Blir frejdig och stark när han kommer i flock
Starkt må vi växa oss, starka att skydda
Med vårdande händer, det hem som blev vårt
Bygga en bro mellan slott och hydda
Mildra och glömma allt ont och allt hårt

Lisa Winblad sjunger ytterligare några rader, men mer och mer trevande. Tusan också, jag kan inte alla verserna, säger hon, liksom besviket, men berättar att när man kom till orden: Bygga en bro mellan slott och hydda, då fattade kvinnorna varandras händer.

 

Och Sigrid Göransson, brukspatronens dotter, förklarar mötet öppnat. Året är 1919 och till ordförande för aftonen väljs fru Maria Pihl. Uppslutningen är stor och ska bli större. Under 50-talet har föreningen som flest medlemmar, runt 300 stycken. Men nu är det alltså 1919, ett år då många föreningar startas i Sandviken, ett år då mycket händer i Sverige, och i världen: Rösträttsreformen antas, åtta timmars arbetsdag införs, Svenska Rädda barnen bildas (av bland andra Anna Branting, Elin Wägner och Ellen Key), Versaillesfreden undertecknas, och i Berlin mördas Rosa Luxemburg, efter att samma år ha bildat Tysklands kommunistiska parti. Sigrid är kanske klädd i vit blus, hög i halsen med enkel spets, en fint stickad kofta, ett halsband. Det är måhända underligt att det är just hon som startar föreningen, hon som är både ogift och barnlös.

Fröken Tora Holm från Stockholm håller ett föredrag där hon avhandlar husmoderns uppgift i samhället och framhåller särskilt huru föga utbildad kvinnan i allmänhet går denna sin så mångsidiga och krävande uppgift till mötes. Här ventileras första gången tanken om en husmodersskola, det ska bli många turer. En husmodersskola har funnits mellan 1907 och 1917, det är oklart varför den lades ned. Tas kvinnornas krävande uppgifter inte på allvar? Fröken Sigrid Göransson framhåller några synpunkter rörande en husmodersförenings syfte och fördelarna av att äga en sammanslutning av husmödrar ur olika läger, varefter fröken Holm redogör för hur man på andra platser organiserat liknande föreningar.

I Sandviken, som 1919 varken är köping eller stad, startar ändå föreningen tidigt, och man samarbetar inledningsvis med Kvinnogillet och Sandvikens socialdemokratiska kvinnoklubb, inte minst - som det senare ska visa sig - i kampen för en hushållsskola.

Föreningens ändamål är att samla kvinnorna till gemensamt arbete för hemmens bästa, dels direkt genom att anordna diskussioner och föredrag som rör husligt arbete, dels indirekt genom husmödrarnas beredande att deltaga i social verksamhet.

I stadgarna står att politiska frågor ej får behandlas på mötena.

Inträde i föreningen äger varje kvinna som fyllt 17 år och erlägger en årsavgift av 1 kr.

Vid av fru Pihl framställd fråga om Husmodersföreningen tillsammans med Soc. Dem. Kvinnoklubben ville undersöka huruvida livsmedelspriserna äro högre i Sandviken än i kringliggande platser beslutas att tillsätta en kommitté med uppdrag att deltaga i det av Kvinnoklubben igångsatta utredningsarbete.

Sandvikens husmodersförening beder härmed få framhålla önskvärdheten af att hemmen och den kvinnliga sakkunskapen på dess område måtte representeras i den Hälsovårdsnämnd som kommer att tillsättas. Särskilt bedja vi få påpeka behovet av sakkunniga inom lifsmedelsbranschen samt för bostadens praktiska och hygieniska inredning.

Riksförbundets styrelse har i en skrivelse anhållit att föreningen ska upplysa frågan om kökets inredning till diskussion. Det här, berättar Harriéte Persson där vi sitter bland ungdomsböckerna på Sandvikens Folkbibliotek, är den stora skillnaden mellan då och nu. Att föreningen styrdes från riksplanet eller åtminstone från länsförbundet.  Man kunde bestämma att man skulle ha mäns våld mot kvinnor som tema något år, men, säger Harriéte, vår grupp människor är så långt ifrån de här ämnena... vi försöker ägna oss åt mer jordnära saker... Som är trevliga... Det är väl den största skillnaden. Och att ingen vill engagera sig längre. Det finns inget att bygga på, säger Harriéte med en suck. Och det känns tungt. Men det gäller ju föreningsvärlden överhuvudtaget.  Ingen vill vara med i någonting. Å vad det har ändrats.

 

Mötena hålls på Luthergården och som tack för lånet av lokalen ordnas sopplunch på Tacksägelsedagen, köttsoppa med klimp. Förut hölls mötena i Valhallas lilla sal. Det fanns ett motto, det löd: Att göra något gott för våra medmänniskor.

Och idag? Nej, inget motto.

 

1921 författas en skrivelse med frågan ifall det är möjligt att tillmötesgå många kvinnors önskan om att hålla badhuset öppet mera för kvinnor och i så fall längre på eftermiddagarna, då husmödrarna och tjänarinnorna om förmiddagarna ha så mycket sysslor att utföra. Skrivelsen tar också upp frågan om det är möjligt att i så stor utsträckning som möjligt få använda de tillåtna 40 minuterna och ej - som nu är fallet - fodra att en mor som betalar för tre bad skall hinna ut från hytten på samma tid (som en man?) Svaret blir att ingenting kan göras åt badtiderna mer än att en timme kan tas från förmiddagarna till eftermiddagarna.

Samma år diskuteras frågan om huruvida föreningen skulle kunna göra något för de arbetslösa och det beslutas att aftonunderhållning ska hållas och inkomsterna användas till inköp av skodon åt fattiga barn.

 

1922 har ordförande Sigrid Göransson i uppdrag att väcka tanken om Husmodersföreningen kunde göra något för att icke så mycket svinmat bortkastas och förstörs i samhället.

Fru Pihl läser upp en uppsats ur Morgonbris om "Mors arbetsdag".

 

Julmatskommitté, fruktkommitté, kaffekommitté, konditorikommitté, karamellkommitté. Det kryllar av kommittéer över protokollens sidor. 1923 finns värdinne- och nöjeskommittén men också transport- och egnahemskommittén. Det beslutas om att anordna en demonstration i konsten att färga kläder, och en kurs för att uppöva diskussionsförmågan. Asta Gallon väcker medlemmarnas uppmärksamhet på att husmödrarna borde göra något för att söka reglera undernärda barns matfråga. Som husmodersföreningen redan förut i princip beslutat att ej befatta sig med välgörenhet inskränker sig saken till diskussion, varvid tre damer personligen åtogo sig mottaga anmälningar från familjer som önskade i sina hem mottaga fattiga barn för utspisning.

 

På hösten 1930 hålls föreläsningar under rubriken "Ro, reda och reson". Föreläsaren fru Eklöf redogör för en husmoders betydelse i hemmet och betonar särskilt inredningen av hemmets kök och ett ändamålsenligt planerande av arbetsredskapen. Ett modellkök visas med kök, matsal, arbetsrum och tvättrum i samma rum.  

 

1937 övergår hemsysterverksamheten i kommunal regi. Ett femtonårigt barn står på egna ben. Men fortfarande slåss man för husmodersskolan. 1938 författas en skrivelse till Folkskolestyrelsen där man understryker värdet av en utbildning för husmödrarna, det ligger i hela samhällets intresse. Skrivelsen undertecknas av Husmodersföreningen och Kvinnoklubben.

Samma år avsätts 500 kronor till det alldeles nyöppnade Sandvikens B.B  som skall möjliggöra ett inköp av en Couveuse som sedan skall få föreningens namn.

 

23 maj 1939 firas 20-årsfest med en för tillfället författad Prolog:

Åter ofärd svingar

sina svarta vingar

över sargad värld

Mänskligheten slagen

av sig själv bedragen

stapplar fram sin färd

/.../

Skapa hem i husen

tända släckta ljusen

dämpa oros svall,

fostra upp de unga -

det är kvinnans tunga,

ljuva, höga kall

/.../

Milda starka tankar, mänsklighetens ankar

 

Inte ens ett halvår senare rasar andra världskriget hotande nära Sveriges gränser. Sandviken är förstås i riskzonen, skulle kriget nå Sverige kan Sandviken med sin stålindustri bli ett av de första målen för nazisternas bombplan. Midsommaren 1943 förirrar sig en tysk flygkurir över våra trakter och det avfyras 16 skott från Sandvikens samtliga luftvärnskanoner.   Lisa Winblad berättar att när kriget bröt ut gick gamla KF (bolagets disponent) omkring på bruket och informerade. Kyrkklockorna ringde. Hennes egen man var frikallad på grund av jobbet, det var en lättnad. I protokollen från Husmodersföreningen märks förstås också kriget av. 1941 talar man om fadderbarn, finska och norska faderlösa, och ett beslut fattas att kvinnorna själva får ta med sig kaffe och socker till mötena; en dessertsked vardera. Man tackar samma år nej till att stå som medarrangör till Elise Ottesen-Jensens föredrag om krisen och sexualfrågan. Högbo hemvärnsförening får hjälp att värva medlemmar, och strumpor stickas. Ett föredrag hålls om "Husmödrarna inför krisen", där föredragshållaren benämner husmödrarna "Hemmens finansministrar" och påpekar huru varuknapphet och stegrade priser samverka för att göra husmoderns arbete mera ansvarsfullt och krävande än under andra normala tider. Det gäller ju inte endast att åstadkomma fullgod föda, nödvändiga kläder och trevnad i hemmet, nej det bör helst också bli en sparslant över, som vi enskilda låna ut till staten dvs i detta fall vårt eget försvar och värn. Talarinnan manade till arbetsamhet, sparsamhet, vaksamhet och förkovran. Vi få heller inte försumma den andliga beredskapen. Den intellektuella och moraliska motståndskraften är av stor betydelse, ej minst i det enskilda hemmet, där familjen få finna ro, trygghet och tillförsikt, särskilt barnen, som ju få sin viktigaste uppfostran för livet där. Det är på husmodern som ansvaret vilar. Talarinnan applåderades livligt.

Januari 1943 manar Sigrid Göransson medlemmarna att målmedvetet sträva vidare. Det ligger en fara i att slappna av och slöa till, men låt oss vaket följa med och göra vårt bästa. Hjälpkommittén för Finlands barn vill ha hjälp att snarast möjligt erhålla spädbarnsutstyrslar. En kommitté tillsätts för insamling och tillverkning.  Föreningen startar en rådgivningsbyrå för att ett par dagar i veckan på bestämd tid på telefon stå till tjänst i mat- och hushållsfrågor, särskilt med tanke på kris och ransonering. 

Järnverket önskar att husmodersföreningen ska göra en aktion för bättre matsäcksmat till skiftarbetarna, och föreningen bifaller med glädje förslaget och anordnar soppdemonstration med avsmakning samt utdelning av recept. Järnverket står för alla kostnader.

Sandvikens järnverk, som längre fram kommer att annonsera saken i dagliga tidningarna, önskar en registrering av kvinnlig reservarbetskraft för krigsfall. Minst 800 kvinnor behövs som ersättare. En kort utbildning på några veckor fordras då även lön utgår enligt avtal. Alla arbetsföra uppmuntras registrera sig.

1944 konstateras att föreningen haft ett livligt verksamhetsår med många insamlingar till barn och flyktingar. Man har anordnat samkväm med förplägnad och underhållning för de kvinnliga estniska flyktingarna. Ett trettiotal husmödrar har samma år odlat lin på av järnverket godhetsfullt upplåten mark. 

Några dagar efter freden hålls ett möte där tankarna går till systerförbunden i Norge och Danmark som äntligen kan återuppta sin verksamhet. Finlands husmodersförening är däremot förbjuden, på grund av vapenstilleståndet med Ryssland. Ett föredrag hålls där det varnas för den krigsmentalitet som framskapas genom bland annat härdningsmetoder i skolorna. Hänsynstagande, varm omtanke, och att kunna säga förlåt - även till sina barn - ger ett vackrare resultat än sträng auktoritet. 

 

Och efterkrigstiden, det tidiga 50-talet, var är kvinnan? Förändras hon efter erfarenheterna av förvärvsarbete? Hon ska tillbaka till spisen. Aldrig har kjolarna varit så yppiga, håren och förklädena så blanka. Eller är det (också) en bild? Så klart är det en bild. Ett ideal. Det känns som ingen ansträngning alls att anpassa sig, men kanske faller man handlöst? Kvinnorna som tog livet av sig i Hedgrind, de som kunde ha haft allt, det blir en parallell till Husmodersföreningen, för där pågår livet och mötena som vanligt... Nämns de tragiska händelserna där? Möjligtvis som en skör viskning. En erfarenhet, ett helvete, som inte får framträda, kanske kan det rucka något? Kanske måste husmoderns roll bli än tydligare, stramare, för att undgå en sådan olycka som blir när tankar får fäste? När får tankar fäste? Men samtidigt är det väl kanske som Lisa säger, att de här kvinnorna som tog sina liv de engagerade sig inte i någonting, och deras liv och hem tycktes på något sätt allt för lysande sterilt klanderfria. Också det kan vara ett rop på hjälp. Och husmodersföreningens alla cirklar var en kanal ut, eller in, ibland förtäckt, men ändå: ett sätt att existera. Och framförallt: en organisation, en gemenskap. Det outtalade hade kanske en plats i det uttalade?

Systrar, så låten oss verka och tjäna
Bilda en kedja kring hela vårt land
Det gäller ej söndra, det gäller förena
Det gäller stå eniga hand uti hand

 

1950: Studiecirklar: Sund föda - god hälsa. Kredithandeln contra kontantköp. Övergångsålderns problem.

"Husmödrarna ser med förtröstan på framtiden iklädda sina vackra husmodersdräkter.  Vi ha ej tid för vila och meditation".

 

I LO:s regi anordnas 1951 en facklig kvinnokurs på Brunnsvik där två representanter för Sandvikens fackliga kvinnor deltar. Om detta en artikel I Arbetarbladet: Kvinnan tige i församlingen - Hennes uppgift är att stå vid spisen och att föda barn. Detta är några ofta ältade talesätt om det täcka könets ställning och uppskattning i samhället. Frågan är dock om inte dessa patenterade fraser blir allt mer verklighetsfrämmande /.../ Kvinnan blir allt mer medveten om sitt värde på arbetsmarknadens olika områden, hon äter också sakta men säkert in på mannens många försprång, både när det gäller arbetslön och plats i diverse beslutande församlingar. Till det senare har inte minst det fackliga upplysnings- och studiearbetet bidragit.

Samma år publiceras en artikel, också den i Arbetarbladet, om att kvinnor bör kräva mer hemdemokrati. Frånvaron I produktionslivet beror på barnens skötsel och tungt hemarbete. I strävandet efter likaberättigande med männen måste möjligheter skapas för kvinnorna att erbjuda likvärdig arbetskraft. Då det kolliderar med skötseln av hem och barn har socialpolitiken inriktats på att genom dag- och barnkrubbor, barnträdgårdar o dyl ge möjligheter till kombinationen av förvärvs- och hemarbete. Daghemmen är den dyraste men också den bästa lösningen. De problem som tornar upp sig för de förvärvsarbetande kvinnorna kan inte lösas utan samhällets medverkan. Facklig och politisk samverkan måste till. I de allmänna strävandena att lösa kombinationen förvärvs- och hemarbete bör kvinnorna av sina män kräva bättre fördelning och mer demokrati I hemmet.

I artikeln konstateras att staden bör göra mer för daghemsfrågans lösande, och att också industrierna har en skyldighet.

 

Husmodersföreningen: "Må vi försöka möta vardagslivets svårigheter med glatt mod och förtröstan. Må vi ej förtröttas."

 

1952 läggs AB Gunnar Colljins fabrik ned. Fabriken sysselsätter 40 gifta och 15 ogifta kvinnor. Kvinnorna drabbas samma år av realisationsfeber (och någon kommer hem med en omodern, alldeles för vid swingkjol) medan "duktiga flickor snickrar på hobbykurs /.../ Nu kan pojkarna komma och fråga henne vad rubank, smygvinkel och sinksåg är".

 

I tidiga maj, i vitsippornas tid, 1954, firar föreningen 35 år med en jubileums- och propagandafest. Sigrid Göransson håller tal: Arbetet är en välsignelse, arbetet förädlar och hjälper en människa. Åren går fort, mötena äro så få, men våra kunskaper har säkert vidgats under åren. Några har gått på matlagningskurs, andra på sykurs /.../ Är någon sjuk vill vi hjälpa, har någon sorg vill vi deltaga. Vi önskar en vänskap som sträcker sig till alla hem i samhället. Goda hem i Sveriges land är ett mål att sträva efter.

I tidningen kommenteras hennes tal med att det var så varmhjärtat som enbart en kvinna kan prestera.

 

Husmodersföreningen verkade både inom det egna hemmet och ut mot andras hem. Men den inre verksamheten, de egna hemmen, tycks dominera, arbetet utåt tycks finnas allt mindre på agendan ju senare in i protokollen man kommer, samma gäller samarbetet med Kvinnoklubben. 1955 låter det ändå så här från ordföranden: "Det är i människans tjänst vårt arbete står /.../ Det praktiska arbetet, fostragärningen som mödrar, omvårdnaden om människobarn i samhället det är vårt program. Vi vill samla kvinnor ifrån alla håll, kvinnorna i Sveriges alla hem. Varje dag skulle ju kunna vara ett äventyr även för oss husmödrar, allt vårt slit, allt vårt arbete, ett sökande efter något nytt"

Fyra år senare: "Hemmens värde är det bestående. Ett gott hem med en god, duglig husmor betyder oändligt för varje samhällsindivid. En husmor skall vara sådan att hon bär hemmet i sitt hjärta och på sina händer, men så fostra de sina att de också tjänar henne"

1958 får kvinnor bli poliser. Och äntligen ska en Husmodersskola startas i Sandviken.  Är det därför Pontén vill skriva tacksamhet på det nya året, 1959? Eller är det för att tacksamheten är ett sådant bra ord att lägga alla mödor i, så att de knappt känns? Kan tacksamheten sträcka en krökt rygg? "Vi skall ta hand om de människor som kommer i vår väg och få dem innesluten i en större krets. Vi har viktiga uppgifter. Allt vad som rör sig gäller både dig och mig. Kom ihåg att Du är en liten kugge i det stora förbundet."

På våren firas 40 år. Bordsvisan tar melodin ifrån "Flickorna i Småland". Det frågas vad föreningen vill och vad man gör, och visan svarar: Jo skolning, så att vi blir duktiga. Laga mat och sömna kläder, sköta om sitt kök och spis, vidta alla de åtgärder, som gör att man blir vis. I slutklämmen anas ett större motto: Om husmödrarna finge bestämma här i världen skulle ingen gräla, då vore det fred på jorden. Det goda hemmets förlängning är en god och enad värld.

Ett förslag läggs fram om att flytta årets mässa till en söndag, då man tror att mera folk skulle komma än en lördag då folk vill sitta hemma och se TV. Förslaget får mothugg: Mässan är så populär att folk kommer trots teveflugan.

 

1960: "Det ser ut att bli stora förändringar på kvinnofronten. Det sista just nu har ju varit att kvinnorna nu kan få bliva präster. Och den som följt med i TV vet hur likalönen där diskuteras. Och Du själv, kära husmor, hur har Du det med Dina problem? Du, som är hemmets finansminister, vad allt skall Du inte tänka på. Det finns tider, då man inte vet hur man skall hålla ihop. Man blir sliten och trött. Men låt oss trots allt, som många gånger kommer i vår väg av både arbete och svårigheter, vara vänliga och tjänande. Måtte glädjen, vänskapen och den tjänande kärleken få ha sitt säte i vår förening under det år, som nu ligger framför oss".

Det svåra valet av kaffekokerska tas upp till behandling.

Folksams nya broschyr "Inte ge tappt mamma" delas ut.

 

"Låt oss känna tacksamhet för våra hem, låt oss känna tacksamhet under år 1961, vad som än möter oss" - Ordföranden förklarar så mötet öppnat. 

En skrivelse från Bildningsförbundet rörande en kurs med titeln "Reklamens roll i folkhemmet" uppläses.

I april i Stora salen, Valhalla, talar Ria Wägner om "Den modiga värdinnan" på ett livfullt och medryckande sätt. Ria ger många goda råd om såväl söndags- som vardagsvärdinnan, om dukning och om rätter. "Tag det enkelt bör vara parollen", avslutar fru Wägner.

Föreningen skall köpa hem förkläden och schalar från förbundet. Maskinvävda kostar 18 kr med tillägg 0,75 för skrynkelfria. Handvävda kostar 25 kr. 

En trevlig färgfilm om gasol, "Lotsen och lågan", visas.

Kritik på mässan: Sångkören hördes icke p.g.a att lyckohjulet var i gång hela tiden. Många saknade julstämningen. Tombolan var felaktigt placerad.

Efter, den från Radio och TV kända, Willy Maria Lundbergs föredrag "Lönar det sig att handla på realisation?" följer en livlig diskussion. Ett mera fotvänligt skomode efterlyses, och det bestäms att en skrivelse skall sändas till Sveriges Radio-TV med en önskan om att i programpunkten "Varan och vi" ta upp problemet med fotriktiga barn- och tonårsskor.  Sveriges Radio bifaller förslaget.

En film från Elektrolux visas, "Evas nya värld", som ger husmödrarna tips på alla de hjälpmedel och maskiner som finns att få till ett modernt hem. Därefter följer ett bildband om Lepra och en insamling görs. Från Rädda barnen föreligger en skrivelse med önskan om ett bidrag till algeriska barn 

Kassören meddelar att det finns tyg uppvävt till husmodersklänningar.

 

1964 kommer en inbjudan från Sveriges Radio till frågesportstävlan i programmet "Hon vet vad". En doktor talar över ämnet "Varför skall bara männen ha roligt?" - om behovet av motion för kvinnan.

Doktorn uppmanar husmödrarna att sätta på sig träningsoverallen och ge sig ut i skogen och springa.

En juvelerare talar om smycken och silverputs.

En textilkonstnär talar om hemmets textilier, färger och färgverkan i ett hem.

En frisörmästare talar om hår och frisyrer. Håret är ju kvinnans främsta prydnad.

Utställning av dukade bord från "Rallarfrukost" till "Rosor och champagne". Första pris till "En strimma violett".

I den praktiska kvarten demonstreras en kork till mjölk- och gräddflaskor.

Domus inbjuder Husmodersföreningen att bese varuhuset.

En dikt av Erik Blomberg uppläses:

Var stilla, hjärta - orden bullra bara/ förtig de ord, som intet uppenbara./ Var stilla, hjärta - kanske orden såra/ förtig de ord, som ljusa ögon tåra./ Var stilla, hjärta, stilla - tills du minns/ att orden leva, sedan du ej finns.

En doft av syrener...

Ett mycket trevligt program...

Mors arbetsdag

 

En mor och husmor, som ej har god hushjälp är väl en av de mest ansträngda varelser i världen. För henne gäller minsann ingen åttatimmarsdag. Tidigt måste hon upp för att laga mannens och barnens frukost och sköta de små, om sådana finnas, och sent kommer hon i säng. På kvällen, då hon kunde behöva litet rekreation och skulle önska att i ro få läsa och tänka en stund efter dagens ihållande tramp och stök, är det som oftast något plagg som måste stoppas och lagas för morgondagen, i synnerhet om slitvargarna äro många. Men skulle ej mors arbete i någon mån kunna lättas av den övriga familjen?

I Amerika, som i många avseenden är föregångslandet, har man redan gjort genomgripande förändringar till husmödrars och hembiträdens förmån och finna dem högst naturliga. Så t ex borstar var och en själva sina skor och bäddar sin säng. Det skulle aldrig falla en amerikan in att låta sin hustru borsta hans skodon, en sådan ohövlighet vore otänkbar för honom. Barnen läras tidigt upp i denna enkla konst och bli därigenom aktsammare att ej söla ner skorna onödigtvis. Redan detta är en god hjälp, men icke nog med det, husets manliga medlem påtaga sig ofta avdukningens och diskningens besvär. Det går i ett huj, medan mor, som har lagat maten och dukat får vila ett tag. Sedan händer det att familjen sätter sig i sin lilla bil, som föres av herrn eller frun, ock rullar i väg en liten uppfriskande tur.

Beträffande arbetets fördelning inom hemmet är det ingenting annat än gammal fördom att gossar skola vara befriade från alla hemgöromål, medan flickor, som ha lika långa skoltimmar och lika långa hemläxor hjälpa till i huset. Denna fördom har även den beklagliga följden att den gör många äkta män egoistiska för hela livet i sitt förhållande till hustrun. Mödrarna torde besinna att till grund för uppfattningen om det berättigade i att frita gossarna från husligt arbete ligger en ringaktning både för kvinnan och för hemmets gärning. Om man lägger märke till det, skall man i snart sagt varje hem kunna upptäcka att fördomen finns, om också ej i så eklatant form som jag fick se en sommar på en stor bondgård. Det var under en regnperiod. Männen sutto på verandan och rökte dagen lång och passades upp med kaffebrickor och annat av husets kvinnor, som voro överhopade av arbete med matlagning, ost och smörberedning, bakning, mjölkning, vård av svin, får och höns, förutom rengöring, tvätt och tusen andra saker. Männen räckte ej ut ett finger till hjälp. De buro ej ens in vattnet i köket. Och allesammans, kvinnor som man, tycktes anse att detta förhållande var alldeles i sin ordning. "Kvinnan är skapad att vara mannens tjänarinna", svarade moran på min svaga antydan till en anmärkning. Sådana fördomar äro seglivade, men böra utrotas fortast möjligt till ömsesidig vinst för familjens medlemmar.

En annan och kraftig hjälp, som varje husmor borde kunna göra språk på, vore ordentlig utbildning i husmodersyrket. De flesta husmödrar spilla bort en massa tid och krafter och pengar på grund av okunnighet - en okunnighet, som säkerligen vållar en nationalekonomisk förlust av mångfaldiga miljoner för vartenda år. Det är den ofrånkomliga hämnden för statens njugghet mot kvinnorna, vilkas fackskolor i huslig ekonomi, husmodersskolor m. m än så länge åtnjuta relativt bedrövligt små statsanslag, trots det att hemvård dock utgör flertalet kvinnors huvudyrke, antingen i eget eller andras hem.

Det återstår många förändringar I tankesätt och många förbättringar i praktiska anordningar - bland dem kökens elektrifiering - innan mors arbetsdag kan närma sig åttatimmars eller låt oss kanske hellre säga tolvtimmarsdagen.

Men mor skall själv hjälpa till att förbättra sina förhållanden och inte anta att de komma av sig själva, för det dröjer alltför länge. Och det brådskar med att få mors arbetsdag kortare och lättare.

Ann-Margret Holmgren

Morgonbris #3 1922

 Texten har tidigare publicerats i Provins 3:2011

 

 

---

	Anna Jörgensdotter är född 1973 i Sandviken och arbetar som frilansskribent. Jörgensdotter har uppträtt som livepoet under flera år. Hennes senaste roman, Bergets döttrar, belönades med fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2010. Fler artiklar av och om Anna Jörgensdotter.